Resultatet av analysen visar också att en alienerande översättningsstrategi kan ses som ett uttryck för lojalitet mot den underförstådda läsaren av måltexten och att en mildrande översättningsstrategi kan uttrycka lojalitet mot källtextens författare. En översättningsstrategi kan också ses som ett sätt för översättaren att uttrycka lojalitet mot författaren till originalet, skaparen av källtexten eller den underförstådda läsaren av översättningens förmodade måltext.
Syfte
Även ordval i samband med översättningsstrategier kan vara missvisande, eftersom det inte alltid handlar om medvetna beslut om förändringar i texten som översättaren fattar.
Material
Metod
Tidigare forskning
Ainiala undersökte även senare båda fiktiva toponymer (Lieven & Ainiala 2018) och deltog i utvecklingen av en kategorisering av översättningsstrategier för fiktiva egennamn (egennamn), tillämpliga på både antroponymer och toponymer (Ainiala et al. 2017). Jag skulle vilja föra en dialog med dessa avhandlingar, inte minst för att de skrevs vid mitt hemuniversitet, men också för att de behandlar Kallocain ur en synvinkel som är relevant för min avhandling.
Disposition
Översättningsstrategiska val och ”val”
Den bygger på allmän handlingsteori och beskriver översättning som en funktionell informationshandling med ett specifikt syfte (Vehmas-Lehto 1999: 92). Scopo-teorin ser översättning i första hand som en process och handling med ett uttalat och medvetet syfte, vilket i sin tur påverkar en översättares övergripande strategiska översättningsval.
Domesticerande och främmandegörande översättningsstrategier
Det som idag upplevs och beskrivs som alienerande kan därför ha haft för avsikt att domesticera för 80 år sedan och vice versa: till exempel ord som inte längre används, eller nya ord som senare införlivats i språket. Venuti (2008:19) framhåller att även vad som menas med "flytande översättning" varierar och beror på kontextuella, tidsmässiga och kulturella aspekter. Det kan också tilläggas att vad som upplevs främmande varierar och beror på mottagarens förutsättningar.
Beskrivningen alienerande översättningsstrategi, i den meningen att en översättning bevarar de kulturspecifika elementen i källtexten, kan alltså bestridas om dessa element är bekanta för mottagaren av måltexten. Detta är en intressant synpunkt för översättningar mellan språkpar där de kulturella sammanhangen är sammanflätade eller mycket lika – till exempel inom de nordiska länderna. Utifrån denna tanke kan det också ifrågasättas om en översättningsstrategi kan beskrivas som alienerande om själva källtexten innehåller element, såsom påhittade namn utan semantisk innebörd, som är avsedda att ha en alienerande effekt även på läsare i dess kultur, dvs. ursprung.
Översättningsstrategier för egennamn
Namn kan också lånas från andra skönlitterära verk och utgör därmed en intertextuell referens till det verk som namnen härrör från (Ainiala et al. Enligt klassificeringen utvecklad av Ainiala et al. 2017) delas fiktiva egennamn in i fyra typer , som är 11 kan ha olika funktioner1. Att ett namn ska ha en identifierande funktion innebär att namnet skiljer en karaktär eller plats från andra tecken eller platser.
Ett namn kan till exempel ha en humoristisk funktion om namnet skapar dramatisk ironi, vilket innebär att betraktaren (eller i det här fallet läsaren) har en större förståelse och kunskap om händelserna i berättelsen som helhet än enskilda karaktärer i berättelsen. . (se t.ex. Hosiaisluoma 2003:165). När det gäller att översätta egennamn till finska är regeln för icke-fiktiva namn, det vill säga namn som refererar till verkliga referenter, att de inte översätts, med undantag för till exempel monarker och vissa ortnamn. De fyra översättningsstrategier för fiktiv egendom som identifierats av Ainiala et al är låna ut, översätta, anpassa och ersätta (se bilaga 5).
Under arbetsprocessen gör översättaren avvägningar mellan lojalitet mot författaren av källtexten och den underförstådda läsaren av måltexten (Ainiala et al. Om ett realistiskt, icke-äkta namn har en informativ funktion, till exempel i termer av nationalitet eller klass socialt sett är översättningsstrategin enligt Ainiala et al ofta den första, det vill säga namnet lånas in i måltexten utan förändringar, påhittade namn tenderar å andra sidan att översättas (Ainiala et al. ., men översättningsstrategier varierar beroende på namnfunktioner och semantiska konnotationer.
Antroponymerna i Kallocain
Typer och funktioner
"Bellatrix Lestrange", "Pomona Sprout" eller "Rowena Ravenclaw" i Harry Potter-böckerna har på originalspråket engelska), dessa skapar inga direkta associationer: istället är, som tidigare nämnt, funktionen fiktionaliserande (se underkapitel 2.3 eller bilaga). 4) på ett mer abstrakt sätt. Eftersom Leo Kall under historiens gång ofta visar brister i både mod och styrka, skulle namnet Leo också kunna påstås ha en ironisk funktion, som inte ingår i den kategorisering jag utgår ifrån, utan som skulle kunna skrivas in under humoristiskt. Som namn på en fiktiv karaktär skapar ordet kall också konnotationer som 'emotionell' eller 'beräknande', men också om karaktärens förhållningssätt till sitt arbete.
Efternamnets funktion kan sägas vara både beskrivande och affektiv vilket innebär att det speglar känslotillstånd och bygger upp den känslomässiga atmosfären i verket, eftersom Leo Kall till en början har en väldigt svartvit och dogmatisk syn på livet, något som visar när han talar om sanningsserumet han uppfann: Även våra mest dolda tankar är inte längre våra egna – som vi av misstag trodde så länge. Efternamnet Kall har en dels adjektivisk, dels materiell betydelse. kallt' är motsatsen till varmt, och substantivet 'ett samtal' kan betyda 'ett rop' eller 'en ädel livsuppgift'. se till exempel Svenska Akademiens ordböcker 20214).
Kallocain' är namnet på ett sanningserum utvecklat av Leo Kall och hans. Ordet 'kallocain' har tolkats som en kombination av påhittsnamnet Kall och suffixet av något kemiskt ämne, till exempel -locain (Saaristo 1979:31). På grund av de många möjliga funktionerna, den tvetydiga semantiska innebörden och det faktum att efternamnet finns i romanens titel, är namnet Leo Kall och substantivet 'kallocain' som härrör från det de mest intressanta analysobjekten ur synvinkeln översättningsstrategier.
Översättningsstrategi
Det är värt att notera att anpassningen av översättningsstrategin, som huvudsakligen är en förmildrande översättningsstrategi, i detta fall samtidigt uttrycker lojalitet mot den underförstådda läsaren av måltexten och till författaren till källtexten, eftersom översättningsstrategin ger den ursprungliga avsedd mening. Om ordet 'kallocain' hade lånats som det förekommer i källtexten kan den alienerande översättningsstrategin förvisso sägas uttrycka lojalitet till källtextens författare på ett annat sätt, men samtidigt skulle den ha förvrängt ordets betydelse, vilket visar varken trohet mot författaren till källtexten eller mot den underförstådda läsekretsen av måltexten. De fyra realistiska, icke-autentiska namnen Leo, Linda, Laila och Maryl följer tendensen att lånas utan modifiering, medan alla 12 påhittade namn (se tabell 1, bilaga 1) går emot tendensen att översättas eller anpassas (Ainiala et al. 2017:263).
Eftersom de påhittade namnen i Kallocain inte har någon semantisk betydelse, dvs. de sammanförs inte av meningsbärande enheter, det är inte förvånande att översättningsstrategin inte är översättning. Flera av de påhittade namnen består av fonetiska kombinationer som inte är frekventa på finska, till exempel "Vay Karrek", "Kadidja Kappori". Som noterats i kapitel 2 bevarar en alienerande översättningsstrategi de element som är främmande för målkulturen, medan en domesticerande till exempel ersätter det främmande med något som antas vara bekant för de implicita läsarna av måltexten.
Av dessa kan alienation generellt ses som ett uttryck för lojalitet mot källtextskaparen eftersom förändringarna i måltexten är minimala, medan den senare kan ses som ett uttryck för lojalitet mot måltextens implicita läsare. Översättningsstrategin för antroponymerna i Kallocain kan, även om den inte är helt entydig, beskrivas som alienerande, eftersom inga justeringar har gjorts enligt den implicita läsaren av måltexten. Att översättningsstrategin för antroponymerna är lånande, och inte till exempel den mer läsvänliga anpassningen (där stavningen är anpassad till målspråket, som för substantivet 'kallokaiini'), tyder på att strategin kan ses som ett uttryck för översättarens lojalitet mot källtextförfattaren.
Toponymerna i Kallocain
Typer och funktioner
Det är intressant att Puščavsko mesto representerar en sorts fantasibild av utopi, där invånarna lever fritt. Till och med namnen på de två krigförande nationerna – Världsstaten och Universella staten – har någon slags identifieringsfunktion, och den slående likheten mellan namnen ifrågasätter detta. Det schematiska och högst icke-individualistiska sättet att konstruera toponymer gör att alla namn har en påtaglig fiktionaliserande funktion: de påminner hela tiden läsaren om berättelsens fiktiva karaktär.
Översättningsstrategi
Dessutom har alla toponymer en narrativ funktion, med andra ord utgör de ett grundläggande berättande element som avslöjar något för läsaren om den fiktiva världen utan att uttryckligen beskriva den med ord. Angående översättningen av Kallocain vill jag avsluta med att understryka att alla inblandade parter, på grund av rådande censur, måste överväga om översättningen och publiceringen av romanen kan tolkas som ett uttryck för deras personliga ställning i den pågående världen. krig. Alla toponymer i Kallocain är av den uppfunna typen, och ingen hänvisning till vår verkliga värld förekommer inom den fiktiva världen.
I samband med den tendens som Ainiala et al. 2017) kan avvikelsen dock förklaras av att uppfunna antroponymer fortfarande kan sägas ha någon form av informationsfunktion, även om de inte har någon semantisk betydelse: genom att undvika uttrycket av det förbjudna förmedlar de information. väldigt osagt om det. Här vill jag ändå understryka att i det specifika fallet Kallocain kan den domesticerande översättningsstrategin för toponymer också tolkas som ett samtidig uttryck för lojalitet mot författaren till källtexten och dennes skrivna strategi, medan den alienerande översättningsstrategin i första hand skulle ha haft en extralitterär, kontextualiserande och indikativ effekt. Om till exempel toponymer lånades in i måltexten som de förekommer i källtexten, skulle läsaren av måltexten omedelbart placera händelserna i berättelsen och den fiktiva världen i en svensk kontext, vilket källtextens författare medvetet ville undvika.
Som nämnts ovan (kapitel 1. Inledning) var namnen i Kallocain avsedda att förhindra att berättelsen och dess karaktärer förknippas med någon specifik etnicitet eller nation, men de kan också beskrivas som en berättarteknik vars syfte är att ständigt påminna om läsare av berättelsens fiktiva karaktär. En analys av schweizismen som ett slags strategi för att peka ut romanens ursprung skulle däremot vara ett intressant perspektiv. Artikeln publicerades i Karin Boye-sällskapets memoarbok Karin Boyes liv och poesi V. Tillgänglig på: https://www.karinboye.se/om/artiklar/kallocain-.
En tematisk genusanalys av Kallocain av Karin Boye, You beautiful new world av Aldous Huxley och 1984 av George Orwell. Utvald litteratur om utopiernas metamorfos, från utopi till dystopi. 34; Att skapa en ny värld": Social syn, kvinnosyn och djuppsykologi med Karin Boye.
