Migrationsverket Rättslig styrning
Besöksadress Östra Farmvägen 5 Postadress Box 3081 200 22 MALMÖ Telefon 0771-235 235 Telefax 010 – 485 32 94
E-post migrationsverket@migrationsverket.se Hemsida www.migrationsverket.se Organisationsnr 202100-2163
Bfd22 080929
1 (3)
Rättslig styrning 2013-06-14
Rättschefens kommentar
angående
EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11)
EU-domstolen har i en dom svarat på en begäran om förhandsavgörande från Appellationsdomstolen i Storbritannien.
EU-domstolens dom
Målet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.
I begäran om förhandsavgörande ställdes följande fråga till EU-domstolen:
”Vilken medlemsstat är enligt andra stycket i artikel 6 i Dublinförordningen ansvarig för prövningen av asylansökan när den sökande är en underårig utan medföljande vuxen och utan familjemedlemmar som lagligen befinner sig i en medlemsstat och sökanden har ingett asylansökningar i fler än en medlemsstat?”
EU-domstolen konstaterar att det utifrån lydelsen av andra stycket i artikel 6 i Dublinförordningen inte är möjligt att avgöra om den asylansökan som avses är den som den underårige först gett in i en medlemsstat, eller om det är den som den underårige senast gett in i en annan medlemsstat.
När det gäller tolkningen av en unionsbestämmelse är det dock inte bara lydelsen utan enligt fast rättspraxis även sammanhanget och de mål som eftersträvas med bestämmelsen som ska beaktas. EU-domstolen pekar i detta sammanhang på att i artikel 5.2 och artikel 13 finns uttrycket ”den asylsökande först lämnade in sin ansökan” respektive ”den medlemsstat där asylansökan först lämnades in”.
2 (3)
Domstolen menar att om lagstiftaren hade haft för avsikt att i artikel 6 andra stycket ange den medlemsstat där ansökan först lämnades in skulle detta ha angetts i samma exakta ordalag som i artikel 13.
Vid en tolkning av de mål som eftersträvas med bestämmelsen i artikel 6 andra stycket, att särskilt uppmärksamma underåriga utan medföljande vuxen samt att garantera faktisk tillgång till asylförfarandena, kommer domstolen fram till att det är viktigt att inte förlänga Dublinförfarandet mer än vad som är strikt nödvändigt.
Domstolen menar också att artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med skäl 15 i Dublinförordningen innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som medlemsstaterna fattar med stöd av artikel 6 andra stycket.
För att barnets bästa ska anses kunna komma i främsta rummet krävs det att Dublinförfarandet inte förlängs i onödan och att ansvarig medlemsstat är den medlemsstat där den underårige befinner sig. Detta innebär i princip att den underårige inte ska överföras till någon annan medlemsstat.
Viktigt att notera är att domstolen uttalar att den här tolkningen inte innebär att en sökande som fått avslag i sak på sin asylansökan i en första medlems- stat därefter kan tvinga en annan medlemsstat att pröva en asylansökan.
Domstolen hänvisar i denna del till artikel 25 i asylprocedurdirektivet.
Eftersom en asylansökan bara ska prövas av en enda medlemsstat anger domstolen att den medlemsstat som anses ansvarig enligt artikel 6 andra stycket ska lämna upplysningar om detta till den medlemsstat där asyl- ansökan först gavs in.
EU-domstolens svar på den ställda frågan är således att andra stycket i artikel 6 i Dublinförordningen ska tolkas så, att när ett ensamkommande barn utan familjemedlemmar som lagligen befinner sig i en medlemsstat har ingett asylansökningar i fler än en medlemsstat, så är det den medlemsstat där den underårige befinner sig efter att där ha lämnat in en asylansökan som ska anses vara ansvarig.
Bedömning
EU-domstolens dom avser asylansökningar från ensamkommande barn som inte har familjemedlemmar som vistas lagligen i någon medlemsstat. Om barnet inte tidigare har fått en asylansökan materiellt prövad i sak i någon medlemsstat är det enligt domen den stat där den senaste asylansökan lämnas in som är ansvarig för prövningen enligt artikel 6 i
Dublinförordningen.
3 (3)
Frågan är hur Migrationsverket ska hantera en asylansökan när det framkommer att den sökande redan har fått en asylansökan prövad i en annan medlemsstat. Hur en sådan situation ska hanteras framgår inte entydigt av EU-domstolens dom.
I artikel 3.1 i Dublinförordningen anges att en ansökan ska prövas av en enda medlemsstat. EU-domstolen har också uttalat att domstolens tolkning av artikel 6 inte innebär att det ensamkommande barnet som i sakfrågan fått avslag på sin asylansökan i en första medlemsstat därefter kan tvinga en annan medlemsstat att pröva en asylansökan.
EU-domstolen hänvisar vid sin bedömning av att en asylsökande inte kan få sin ansökan prövad i flera medlemsstater till artikel 25 i
asylprocedurdirektivet. Den aktuella artikeln reglerar såväl ansökningar som ska prövas enligt Dublinförordningen, ansökningar som lett till beslut om flyktingstatusförklaring och ansökningar som gjorts efter laga kraft.
Vid implementering av artikel 25 i asylprocedurdirektivet i svensk rätt (prop. 2009/10:31 sid 219) gjorde lagstiftaren bedömningen att de fall som inte föll inom Dublinförordningens tillämpning kunde falla inom
bestämmelserna i 5 kap 1 b § UtlL och 12 kap 18 – 19 UtlL.
Med hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.
En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen.
Om den sökande har en ansökan som inte har prövats i en annan medlemsstat eller om ansökan avskrivits utan materiell prövning ska ansökan om asyl prövas i den senaste medlemsstaten.
Med anledning av domen och denna kommentar påtalas att RCI 19/2012, som bl.a. föreskriver att medicinska åldersutredningar ska erbjudas en sökande som inte kan göra sin uppgivna ålder sannolik, gäller i Dublinärenden.
Fredrik Beijer T.f. rättschef
