Denna rapport syftar till att jämföra glesbefolkningens benägenhet att ta högre utbildning med den i andra regioner och att undersöka var skillnaderna finns. Individens rätt till högre utbildning – otillräckliga ekonomiska och andra yttre svårigheter ska inte hindra individer från att bedriva högre utbildning.
Teoretisk förankring
Ju högre social bakgrund, desto rikare kulturmiljö i hemmet, desto bättre betyg på prov och intelligensbetyg. Den primära effekten skulle vara att ju längre man går på universitetet, desto lägre kompetens och betyg.
Motiv till högre utbildning - motivationsfaktorer
Det de unga fick ta ställning till var om det (upplevda) avståndet till universitetet var ett hinder för att påbörja en högre utbildning. Enligt resultaten var upplevt avstånd från universitet av relativt liten betydelse jämfört med andra faktorer.
Livslångt lärande och flexibla högskoleutbildningar
Kommuner utan universitet började redan i mitten av 1980-talet att utveckla sätt att höja den formella utbildningsnivån och öka övergången till högskolan. Det har konstaterats att utbildningsnivån i gles- och landsbygd fortfarande är låg oavsett vilket mått som används för att mäta den (se senare avsnitt).
Glesbygd - landsbygd - tätort - storstad
En glesbygd är ett stort sammanhängande område med gles bebyggelse och långa avstånd till storstäder, sysselsättning och service och omfattar 9 procent av Sveriges befolkning. En landsbygdskommun har mer än 30 procent av befolkningen som bor utanför tätorter och mer än 6,4 procent av befolkningen är sysselsatta inom jord- och skogsbrukssektorn.
Utbildningsbenägenhet är kommunbundet
Detta kan man till viss del ana varifrån de sökande till högskoleutbildningen kommer idag. Det är ofta prestigefyllda kurser, kurser som bara finns på vissa universitet eller högskolor. I kommuner med många äldre högskolestudenter som utbildar sig för kompetens är åtgärden missvisande och det är en relativt stor grupp.
Detta gäller särskilt för kommuner som ligger långt från universitet och högskolor, det vill säga glesbygdskommuner och många landsbygdskommuner. Det handlar om ungefär en tredjedel av eleverna från gles- och landsbygdskommuner som återvänder eller stannar i sin hemkommun efter examen. Generellt är det fler kvinnor än män som återvänder till eller stannar i sin hemkommun efter examen (Glesbygdsverket, 2003a).
Vi kan dra slutsatsen att gles- och landsbygdsbefolkningen har en lägre utbildningsnivå och att relativt låga andelar fortsätter med högre utbildning. Skillnaderna mellan tätort och landsbygd minskar när det gäller andelen personer med enbart grundskoleutbildning, men samtidigt ökar skillnaderna när det gäller andelen yngre med högre utbildning.
Studiens syfte med frågeställningar
För att få svar på dessa frågor kommer analyser att utföras med loglinjär modellanalys. De olika förutsättningarna kan därmed hållas konstanta för att se om unga med samma bakgrund, men som bor i glesbygd eller tätare regioner, beter sig på samma sätt i valet mellan att studera eller inte studera på högskolenivå.
Undersökningsmaterial
Stickproven
Social bakgrund
Begåvning
Utbildningsplaner
Gymnasieutbildning
I tabell 4.5 kan man se att andelen som väljer förberedande eller längre gymnasieutbildning är ganska konstant i de tre urvalen. Det finns siffror på hur många av ungdomarna i de tre urvalen som har avslutat gymnasieutbildning fram till år 2003. De födda 1982 avslutade sin gymnasieutbildning nära tiden och hade inte samma tid som de två tidigare årskullarna.
Statistiken omfattar inte de som tar paus från studierna, avslutar sin utbildning eller senare läser utvärderingarna på Komvux. Till stor del rör det sig om unga som gått en rak väg genom utbildningen, och representeras av årskullen födda 1982. Något ovanligt är att det bland de födda 1972 är färre som har avslutat gymnasiet än bland de födda 1977, trots att de fortfarande hade fem år på sig att slutföra sin utbildning.
Gymnasiebetyg
Hemort
Större städer är inte alltid städer, utan kan vara kommuner som ligger nära större städer. En beskrivning av de sju regionerna i förhållande till de intressanta faktorerna i denna rapport kommer inledningsvis att presenteras i resultatkapitel 5. Det avser var de unga som ingår i undersökningarna bodde när de slutade grundskolan.
Man kan också se i tabell 4.9 att glesbygden är underrepresenterad i alla tre urvalen, om man jämför andelen glesbygd som fanns i landet 2002. Det är något problematiskt att ange bostadsort för individer, när de söker till högskolan, eftersom alla i en årskull inte söker samma år. Sedan kan vissa förstås ha hunnit flytta till en annan ort under de tre till fyra åren fram till en eventuell studentexamen.
Eftersom det är den geografiska indelningen som spelar roll beräknas sambandet på den H-region där individerna bor vid de två tidpunkterna. Det är osannolikt att det blir annorlunda för gruppen unga som inte får slutbetyg från gymnasiet.
Högskolestudier
Är ungdomar lika i olika delar av Sverige?
I tabell 5.3 kan man se att det även finns vissa skillnader i resultaten av begåvningstesten mellan regionerna. I de två första kohorterna ställdes frågor till ungdomarnas föräldrar om deras utbildningsplaner för deras barn. I de två sista årskullarna ställdes en fråga till ungdomarna själva, när de gick på gymnasiet, om de hade planer på att söka till högskolan.
Det är stora skillnader mellan regionerna både i föräldrars önskemål och i ungas planer på att fortsätta högskoleutbildningen. Ett undantag är Malmöregionen där unga har högre utbildningsambitioner än de i Stockholm och Göteborg. Andelen föräldrar med hög utbildningsplan för sina barn födda 1972/77 och andelen unga födda 1977/82 som har planer på högskolestudier, fördelat på region H.
Tabell 5.5 visar att andelen unga som har en mer teoretisk eller förberedande gymnasieutbildning är i särklass störst i Stockholmsregionen. En avvikelse från den nedåtgående trenden är Tätbygden, vars unga väljer mer teoretisk gymnasieutbildning i större utsträckning än de i Midlands.
Betyg
Även år 1982 är Tätbygden en skiljelinje på så sätt att eleverna i de tre storstadsregionerna har en betydande skillnad i medelbetyg jämfört med elever i Storstäderna, Mellan och glestrakterna. Man kan inte se ett tydligt mönster av att påbörja högskolestudier bland unga från olika regioner i Sverige, när man jämför de födda 1982 respektive 1982. Som uppgifterna i tabell 5.7 är ifrån hade de två äldre årskullarna längre tid på sig att påbörja högskolestudier än de födda 1982, drygt 40 procent mot knappt 40 procent.
Skillnaden i övriga regioners andelar av högskolestudenter är inte så stor, de varierar något kring snittet 42 procent. Skillnaderna mellan de olika regionerna säkerställs dock inte nämnvärt när man mäter vad som gäller när unga fyller trettio. I den senaste av dessa årskullar hann de från Malmöregionen i störst utsträckning, 34 procent, påbörja högre studier.
Andelen unga som har fortsatt sin högre utbildning varierar från år till år i de sju regiongrupperna. Först när man slår ihop de tre ungdomsgrupperna ser man en tendens.
Summering ur ett Glesbygdsperspektiv
Det är inte lika många människor där som i storstadsregioner och större städer som helt avstår från en gymnasieutbildning. Ungdomarna i Glesbygd födda 1982 får lägst medelbetyg i gymnasieskolan i landet medan de i de två tidigare årskullarna delar sista platsen med Större städer och Mellanbygden.
Ungdomars väg till högskolestudier
Ursprungskommunen har den högsta korrelationen med föräldrars önskemål om att deras barn ska fortsätta sin utbildning (0,14) och social bakgrund (0,12). Tydligen är det så att ju tätare en kommun är desto fler unga bor där med föräldrar från högre social bakgrund, vilket i sin tur verkar leda till att dessa föräldrar vill att deras barn ska ha en högskoleutbildning.
Att kullkasta en myt ?
Oddsen att börja högskola är ungefär elva gånger högre om de unga har genomgått en förberedande ungdomsutbildning än om de inte har någon godkänd ungdomsutbildning alls. Ligger de i fjärde kvartilen är oddsen drygt 3,5 att de går vidare till universitetet jämfört med om de inte nått medianvärdet. För en mer detaljerad jämförelse mellan olika regioner hänvisas till tabell 6.4 där de sju H-regionerna ingår i samma analys tillsammans med faktorerna i tabell 6.3.
Om sannolikhetsvärdena för Stockholms- och Göteborgsregionerna hade varit betydande hade sannolikheten att studera på högskola varit större för glesbygdsungdomar än för ungdomar i de två andra regionerna. Dels för att se om det finns skillnader mellan åren, dels för att se om andra faktorer finns, bör mer omfattande analyser år för år göras. Storleken på sannolikhetsvärdena indikerar vilka faktorer som är viktigast för fortsatt högskoleutbildning.
Sannolikheten att studera på universitet är ca. 5,3 gånger större för dem med uttalade planer på högskolestudier än för dem som inte uttryckt sådana planer. Oddsen för att börja på college är nästan tre om deras betygspoäng ligger i den övre halvan av betygsfördelningen.
Sammanfattande diskussion
Det är utan tvekan det vanligaste valet bland dessa unga och de rankas högst i landet när det gäller att välja yrkesförberedande gymnasieutbildning. Där framhålls att det är viktigt att unga utbildas för att Sverige och de olika regioner de bor i ska utvecklas och fortfarande vara konkurrenskraftiga med omvärlden. Varför det är så kan till stor del förklaras av faktorerna bakom och var de kommer ifrån.
Men det är inte lätt att förbereda unga på att satsa på högskoleutbildning om de ser att de inte har någon framtid i sin hemregion, en framtid med arbete som motiverar högre utbildning. Kan denna studie avgöra om det finns skillnader mellan olika åldersgruppers benägenhet att söka till högskolan. Skillnaden mellan andelen 30- och 25-åringar är mycket liten (1%), vilket kan tyda på att det i den senare åldersgruppen är fler som påbörjar högskolestudier tidigare år och/eller att fler av dem nu överhuvudtaget påbörjar sina studier.
Det är också tre fler unga i den äldre gruppen från socialgruppen som börjat högskola än i de två senare åldersgrupperna. Det är därför viktigt att även undersöka vad de unga själva tycker, för att på individnivå försöka spela in motiverande faktorer.
Social bakgrund: Studiestöd och övergång till högre studier (SOU 1992:122. Delbetänkande av studien av den sociala snedrekryteringen till högre studier). Sociala och regionala faktorers samband med över- och underhållbarhet i skolarbetet: Pedagogiskt-sociologiska studier tillsammans med beskrivning av skolstatistikens individuella data (Rapporter från Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet).
Bilageförteckning
