Svarsbias och bosättningsgrupper övervägdes främst eftersom bra är svåra att hitta. Faktum är att det är få förändringar jämfört med den tidigare mätningen, men för denna övervakning finns vissa trendbrott som är intressanta att följa på lång sikt. Resultaten visar att diplomprojektet är en bra väg till arbetet, men också att det är viktigast för civilingenjörer och män.
Något som möjligen kan bero på att det finns en snävare arbetsmarknad för dessa jämfört med andra grupper. Det är dock fortfarande vanligare att inrikes födda (oavsett varifrån föräldrarna kommer) har en ledande position än utrikes födda. För första gången är det ingen skillnad mellan andelen kvinnor och män som uppger att de har en chefsposition.
Under 2018 uppgav 20 procent av de utrikesfödda sig som chefer och det i betydligt högre utsträckning än de inrikesfödda. Bland de utrikes födda uppger 51 procent att de inte har arbetat utanför Sverige, jämfört med 86–87 procent för de som är födda i Sverige. Andelen som säger att de inte vill arbeta utanför Sverige är också stabil (sex procent), medan resten är osäkra (16 procent).
Till skillnad från att det är relativt få som arbetar utomlands visar de allra flesta av alla utbildningar, oavsett utbildningsform, att de är intresserade av att arbeta utomlands. 74 procent av dem uppger att de vid examen fick det jobb de tänkt sig, vilket är fler än vid den tidigare bevakningen. Det är också en högre andel kvinnor8 än män som uppger att arbetet i stor utsträckning kräver andras ledning.
Utbildning
Trots den låga bedömningen av inslaget verkar trenden vara positiv, det är en något lägre andel som svarat att det inte förekommer alls än i förra undersökningen. 62 procent av arkitekterna anser att inslaget av förmågan att göra ekonomiska bedömningar inte förekom i utbildningen, vilket är en ökning jämfört med förra undersökningen där ungefär hälften av arkitekterna svarade att det inte förekom. När det gäller förmågan att göra bedömningar med hänsyn till jämställdhet och genus är det de allra flesta utbildningar där minst en tredjedel uppger att detta inte skett.
Där de flesta uppger att så inte har skett är byggprogrammen i teknisk fysik (55 procent), fordonsteknik (55 procent), och elektroteknik (51 procent). Hälften av arkitekterna uppskattar att det inte fanns någon utbildning i utbildning för att utveckla entreprenörskapsförmåga. Den förbättring som skedde i den förra undersökningen, då åtta procent av arkitekterna uppgav att det inte fanns någon koppling till yrkeslivet alls, kvarstår, andelen arkitekter som upplever att det inte fanns någon koppling till yrkeslivet är nio procent.
Civilingenjörerna, civilingenjörerna, civilingenjörerna och civilingenjörerna är mest nöjda, medan högskoleingenjörerna i störst utsträckning rapporterar att detta inte förekommit inom utbildningen. Här svarade 45 procent att det inte fanns något inslag av karriärstöd alls, vilket innebär en återgång till samma nivå som i 2014 års mätning. Resultaten uppdelade på program ger en splittrad bild, då en utbildning kan ha både mycket nöjda personer och ett stort antal som deklarerar att den inte ägt rum.
Det är främst arkitekter som deklarerar att det inte förekommit någon kontakt med akademiker, följt av de med högskoleexamen och mönstret skiljer sig från den tidigare undersökningen. Även inom civilingenjörsutbildningen inom energi och miljö är det en stor andel som inte tror att det har hänt. Att akademiker är delade i vad som skulle kunna förbättras kan illustreras av att de flesta tycker att det är för mycket matematik, medan en del andra anser att det borde läggas mer fokus på matematik.
SCB gjorde bedömningen att det inte var möjligt att uttryckligen fråga om grunderna för diskriminering funktionshinder samt. Hälften av de som utsatts för kränkande särbehandling svarar att det är lärare/assistenter som utsatt dem och 43 procent svarar att det är andra studenter på KTH. Liksom i frågan om grunden för kränkande särbehandling är antalet utsatta för kränkande särbehandling så litet att det inte är möjligt att göra analyser utifrån betyg och utbildningstyp.
Flera uttrycker sin uppskattning av student- och institutionslivet och att det finns möjlighet till socialt engagemang vid sidan av studierna. Arkitekterna är fortfarande kritiska till utbildningen och poängterar att det är få lärarledda lektioner, men bilden är mer positiv än tidigare.
Sammanfattning
Alumnerna är fortfarande särskilt nöjda med sin utbildning när det gäller att göra skriftliga och muntliga presentationer, lösa problem självständigt, arbeta i team och samarbeta med andra, följa kunskapsutveckling inom huvudområdet utbildning och kunskapsutveckling inom sitt ämnesvetenskapliga ämne. bakgrund och metoder, samt kritiskt tänkande. De utexaminerade är mindre nöjda med de delar av utbildningen som; leda andra, planera, budgetera och leda projekt, göra ekonomiska bedömningar, göra bedömningar relaterade till jämställdhet och genus, göra bedömningar relaterade till etiska aspekter och förklara för lekmän/icke-specialister. Den kompetens som alumnerna främst använder i sitt arbetsliv följer den kompetens som de är särskilt nöjda med.
Bland de uppgifter som ökar mest är att göra bedömningar med avseende på etiska aspekter, hållbar utveckling och arbete med entreprenörskap. Precis som vid tidigare uppföljningar efterfrågar alumnerna mer praktik, mer karriärvägledning och mer kontakt med arbetsmarknad och näringsliv under den pågående utbildningen. Praktiken ses som en möjlighet att bygga upp ett värdefullt kontaktnät, att få viktig arbetslivserfarenhet och att se hur det du lärt dig i teorin tillämpas i praktiken.
Två tredjedelar av alumnerna svarade ja eller ja, dels på frågan om de ser utbildningen som lönsam på den internationella arbetsmarknaden, vilket är en minskning med åtta. En klar majoritet av alumnerna valde att läsa på KTH igen, men andelen nöjda med sin utbildning minskade jämfört med föregående undersökning. Möjligen kan minskningen av andelen nöjda med sin utbildning kopplas till att alumnerna också tycker att utbildningens relevans i förhållande till det dagliga arbetet har minskat markant.
Alumnerna är relativt nya på arbetsmarknaden och den minskade närvaron på arbetsplatsen och möjligheterna att träffa kollegor kan ha påverkat de krav som ställs på alumnerna negativt.
