Denna svenskspråkiga studie handlar om användbarheten av den svenska fastighetsskatten, som infördes 1862, som en källa för att studera förmögenhetsskillnaderna inom jordbrukssektorn. Forskningen visar att ojämlikheten i jordbrukssektorn i Sverige var ganska stor på den tiden. Såvitt jag vet har den 1862 införda subventionstaxeringen, som innefattade 1 procents skatt på fast egendom på den antagna avkastningen av fastigheter, aldrig använts för att beräkna ojämlikhetens utveckling inom jordbrukssektorn i Sverige.1 tror jag det är dags att göra det.
Anledningen är att vi vet för lite om ojämlikhet inom jordbrukssektorn, trots att vid sekelskiftet 1900 bodde så många som fyra femtedelar av svenskarna på landsbygden, och att en majoritet av svenskarna försörjde sig från lantbruk. 1910-talet.2 Vad denna studie gör är därför att studera fördelningen av fastigheter på landsbygden i Sverige under perioden 1870 till 1920, med hjälp av bidragsvärderingsperioderna för fastigheter, arkiverade i Riksarkivet. av folket, som har ägt rum från landsbygden till städerna och industrin och till Amerika”, menade Wohlin (1909, s. 1), var man tvungen att beakta inte bara globala historiska problem, utan även Sveriges jordbrukshistoriska problem. I samband med detta började social- och ekonomihistoriker intressera sig för de lägre klassernas levnadsstandard på landsbygden, för vilket Wohlin (1909), Winberg (1975) med flera beskrev utvecklingen.
Material och urval
Ett metodologiskt problem med bidragsberäkningen när den används för att beräkna ojämlikhet är att en person som äger mark i flera länder räknas separat i varje land. Vissa personer är listade utan att ha tillräckligt med egendom för att drabbas av skatten. Jag multiplicerar urvalsstorleken med 100 för att få den underförstådda storleken på den beskattade populationen (kolumn 1).
Jag har inte hittat någon åldersspecifik statistik pr län, men använder andelen av landsbygdsbefolkningen som var under 15 år från SCB för att justera ned befolkningen i kolumn 2 till befolkningen över 15 i kolumn 3. Med vår 1 procent. urvalsstrategi har vi inte kunnat justera för detta problem, och därför följer jag i kolumn 5 Flodström (1902) när jag räknar 20 procent av skattebetalarna för att uppskatta ett verkligt antal personer. Om dessa beräkningar är rimliga, och jag ser inte varför de inte skulle vara det, så är markanvisningen en mycket lovande källa för att studera fördelningen av fastighetsvärden, och i förlängningen förmögenhet, i Sverige (eller åtminstone på landsbygden) ) ) under perioden.
Resultat
Som arbetare har dock ägare av hus, gatuhus eller bara "hus" som inte haft yrkestitel räknats. I Jönköpings län finns det en del personer som inte har mark som inte är taxerad, utan beskattas som jordbruksfastighet. Faktum är att det mycket annorlunda mönstret i Västmanland 1870 leder till att man undrar om fastighetsupplåtelsen där genomfördes annorlunda än i de övriga här undersökta länen.
Det stämmer väl överens med det särskilda mönstret för Västmanland 1870 i tabell 5 att det endast finns ägare till mantalsatt mark och inga ägare till uddmark eller tunnland mark eller husägare, till skillnad från de övriga länen. Vi ser att 1900 är Västmanland det rikaste länet mätt i medelvärde, 11 188 kronor var den genomsnittliga taxerade förmögenheten, och även Malmöhus hade ett relativt högt värde, runt 8 168 kronor. Konsumentpriserna i Sverige steg mellan 1870 och 1900 med endast 7 procent, men mellan 1900 och 1920 steg de med 215 procent (särskilt under krigsåren).12 Därmed har vi också ganska kraftiga ökningar av uppmätt förmögenhet mellan 1900 och 1920.
Jag börjar med att följa Piketty (2014) i att dela in befolkningen (i detta fall befolkning = de med bedömd mark) i tre grupper: de tio procent som har mest, hälften av befolkningen som har minst (återigen de som äger några) , och sedan mellangruppen, som Piketty kallar "medelklassen": de i 50:e till 89:e percentilen.13 Graferna 2, 3, 4 och 5 visar fördelningen av dessa grupper för de fyra länen 1920. År 1900 varierar den högsta decilens andel av beräknad förmögenhet från 69,9 procent i Malmöhus och 65,8 procent i Västmanland till 41,1 procent i Älvsborg och 44,0 procent i Jönköping. I bilaga A redovisas också fördelningen för Uppland år 1900; som väntat är ojämlikheten där stor, inte lika hög som i Malmöhus, men högre än i Älvsborg och Jönköping.
För Jönköping har jag bara mått för åren 1900 och 1920, men mellan de två åren minskar andelen översta decilen. Hittills har de fyra stadsdelarna behandlats separat, men det har också visat sig att det finns stora skillnader mellan dem, inte minst Malmöhus förväntas vara rikare och mer ojämlikt än Jönköping och Älvsborg som är mer homogena. Att beräkningen här av fördelningen av den beräknade landsbygdens förmögenhet är så stabil från 1900 till 1920, men mer ojämn 1870, stöder ytterligare tolkningen att den svenska ekonomin var mycket ojämn under 1800-talet (jfr Bengtsson 2019). , och att det skedde en stor utjämning efter 1920, men det skedde förmodligen en viss utjämning mellan ca 1870 och 1920 då emigrationen till Amerika accelererade, lönerna steg osv.
Vi har sett att ojämlikheten är hög inom stadsdelar, men också att det verkar finnas stora skillnader mellan stadsdelar: vad gäller medelförmögenhet har Älvsborg och Jönköping betydligt lägre värden än Malmöhus och Västmanland (se tabell 6). För att ytterligare åskådliggöra överlappningen mellan länen visar figur 9 en så kallad täthetstomt för skattepliktig fastighet per län år 1900. Trots dessa betydande skillnader mellan länen – avspeglade i med-delen av tabell 8 – visar figur 9 också tydligt att det finns betydande skillnader mellan länen. överlappning: nej beroende på vilken stadsdel man bor i, 1900 fanns det många skattskyldiga med t ex 500 eller 1000 kronor i taxeringspliktigt fastighetsvärde.
Vad säger resultaten om inkomstfördelningen i landet?
För att beräkna människors antagandeinkomst räcker det att multiplicera värdet av deras jordbruksföretag med 0,03 eller 0,06 och övriga jordbruk med 0,05. Men som Fahlbeck (1893) visade, var detta verkligen inte sant: för 1890 var den faktiska avkastningen mer än 11 procent.16 Jag kommer att använda Fahlbecks undersökning här, tillsammans med flera undersökningar från 1920- och 1930-talen, för att spekulera om avkastningen inom jordbruket . För att få nettoavkastningen i form av behållen vinst för lantbrukare drog han av ca 113 miljoner kronor i lön för lantbrukare, ranchägare etc, eller ca 130 miljoner kronor inklusive dagslöner.
Fahlbeck (1893, s. 26) anser att Helstenius beräkning i skatteregleringskommittén 1875 är "alldeles för kort och dessutom felaktig för att kunna beaktas". övriga kostnader menade han att nettoavkastningen uppgick till 252 miljoner kronor17, vilket fördelat på cirka 317 000 markägare och arrendatorer uppgick till i genomsnitt 795 kronor, eller dubbelt så mycket som en lantarbetares lön. s. Mer kan beräknas från dessa avkastningar, med reservationen att urvalet knappast är statistiskt representativt för landet som helhet. För att uppskatta familjens arbete har han tagit en lantarbetares lön som standard för manuellt arbete inom jordbruket: en son eller dotter eller någon annan familjemedlem som arbetar inom jordbruket har tillskrivits den inkomsten.
För gårdar med mindre än 10 hektar åkermark räknade Nanneson helt enkelt med en "normal" lön per familj, ca 800 till 1 200 kronor, beroende på i vilken utsträckning hustrun och barnen deltog i arbetet (Nanneson 1916, s. 30). . –32). För gårdar med 10 tunnland eller mer har Nanneson även räknat ut "kostnader" för mannen på gården som motsvarar kostnaden för att anställa en förvaltare. För att beräkna den totala innehållna inkomsten för familjen använder jag denna tillräknade lön plus överskottet.
För grupp I är avkastningen med detta mått 21,9 procent på en gård med 5 hektar åker och för en gård med 15 hektar åker i grupp II är avkastningen med samma mått 14,7 procent. För att kunna diskutera jordbrukarnas underförstådda inkomster från bidragsberäkningen gör jag om tabell 6, men bara för jordbrukare. Tabell 11 visar därför en slags växelkurs för att översätta vad ett stort antal hektar som plöjer ett visst antal mantal vanligtvis betydde.
För att kunna diskutera inkomsten per gård är det också intressant att veta hur många vuxna som bodde på en typisk gård.
Slutsatser
För att göra mer exakta och rättvisa beräkningar av inkomstfördelningen behövs rimliga beräkningar för bönderna. Här används inte minst Nannesons studier av bonderedovisning för att presentera inkomstberäkningar på svenska gårdar av olika storlek. Avkastningen till en gårdsfamilj, när deras implicita lön räknas in, som Nanneson annars bortser från som en kostnad vid beräkning av nettojordbruksavkastning, var sannolikt högre än de 11 procent som Fahlbeck (1893) beräknade för 1890 och närmare 20. procent som Nanneson (1916) kunde beräkna för Malmöhus län 1913-1914.
Jämförelserna mellan Nannesons och andras beräknade inkomster med löner till arbetare, professorer och andra säger också något om var bönderna - på gårdar av olika storlek - befann sig i inkomsthierarkin i det svenska samhället i början av 1900-talet. Men detta ämne kräver mer forskning, med en triangulering av olika källor för att på ett mer exakt sätt kunna beräkna jordbrukarnas levnadsstandard i förhållande till lönearbetare och anställda. En annan väg framåt vore: för att vidareutveckla diskussionen om nyttan av bidragsskatter för att studera förmögenhetsskillnader vore det önskvärt med en fördjupad lokal studie som mer i detalj jämför skattelängderna med folkräkningslängderna för att avgöra exakt vem betalat skatten och vem som inte gjorde det.
Sådana avvikelser, om de är verkliga och inte bara ett resultat av en påtaglig brist på små fastighetsägare där, är givetvis viktiga att diskutera för att bedöma källvärdet av fastighetsbidraget för undersökningar med olika syften. Tredje avsnittet: Befolkningen år 1900 efter kön, ålder, civilstånd, hushåll, födelseort, stamskillnad och yrke; fläcken; frånvarande personer och obefintliga personer. Tillgänglig från https://www.scb.se/hitta-statistik/aldre-statistik/innehall/bidrag-till-sveriges-officiella-.
Digitaliserad tillgänglig på https://www.scb.se/hitta-statistik/aldre-statistik/innehall/bidrag-till-sveriges-officiella-statistik/jordbruk-och-boskapsskotsel-1865-1911-bisos-p/. För provinserna numrerade 1 till 15 extraheras de i Excel-format för år 1900.25 Anledningen till att inte alla dessa används i denna studie är (a) att 1870 och 1920 inte fördes in i Excel, och (b) att datauppsättning för 1900 behöver tvättas och bearbetas lite innan den kan användas.26 I denna bilaga lägger jag dock till ytterligare sex provinser med endast data för år 1900, och undersöker även hur den beräknade totala ojämlikheten påverkas av en förlängning från de fyra provinser som användes i huvudundersökningen. Punktundersökningen för år 1900 är intressant att se hur beräkningarna i huvudundersökningen påverkas av att den bara omfattar fyra landskap.
De sex landskap som lagts till här för år 1900 är Uppland, Södermanland, Kalmar, Halland, Göteborg och Bohus samt Skaraborg. Kanske mer intressant genom att lägga till de sex länen för år 1900 här i bilagan är att se hur skattningen av total ojämlikhet påverkas. Tabell A1 visar däremot att ojämlikhetens sammansättning konvergerar något när vi går från fyra till tio provinser.
