STABILITET OCH RÖRLIGHET I EU-OPINIONEN

STABILITET OCH RÖRLIGHET I EU-OPINIONEN

RUTGER LINDAHL

I

föregående års SOM-bok Det nya samhället framhölls att EU-frågor förmod- ligen under överskådlig tid kommer att utgöra en av de mest framträdande konfliktlinjerna i svensk samhällsdebatt (Lindahl, 2000). Detta oavsett om suc- cessivt alltfler svenskar accepterar det svenska EU-medlemskapet. En folkom- röstning om den Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU) kan knappast för- väntas bli något Alexanderhugg som löser den svenska EU-opinionsknuten. Sna- rare närmar sig Sverige ett ’danskt läge’ dvs. där det, trots att en klar majoritet av danskarna numera stöder Danmarks EU-medlemskap och uppfattar att det är till nytta för landet, i samhällsdebatten förekommer betydande EU-kritik av för- slag till förändring av samarbetets innehåll och form. Ett tydligt sådant exempel kan hämtas från den folkomröstning som hölls hösten år 2000 om danskt med- lemskap i EMU. Trots att danskarna i opinionsundersökningarna framstod som förhållandevis EU-positiva, röstade de med god marginal nej till förslaget att ingå i EMU (Eurobarometer 54).

Den allmänna svenska EU-opinionen har enligt de årliga SOM-undersökning- arna sedan 1996 gradvis blivit mindre EU-negativ. Samtidigt har andelen EU- positiva svenskar endast visat en svag ökning. Det är i stället andelen personer som inte har någon bestämd åsikt i frågan som successivt ökat.

Figur 1 För eller mot det svenska medlemskapet i EU (procent)

Kommentar: Resultaten kommer från SOM-institutets årliga enkätundersökning med mellan ca 1 600 svarande åren 1992-1997 och ca 3 200 svarande åren 1998-2000. Endast röstberättigade personer ingår i analysen. Enkätfrågan lyder: ”Vad är Din åsikt om det svenska medlemskapet i EU?” med svarsalternativen ”i huvudsak för”, ”i huvudsak mot” och ”ingen bestämd åsikt”. SOM- undersökningarna har sin huvudsakliga fältarbetsperiod i oktober – december varje år.

En minskning av andelen EU-motståndare med tio procentenheter sedan 1996 och en ökning av andelen svenskar som saknar bestämd åsikt i frågan med sju procentenheter kan tolkas så att den kraftiga motreaktion mot Sveriges EU-med- lemskap som noterades i opinionsmätningar under 1995 och 1996 nu dämpats något. Den har ersatts av ett opinionsläge där andelen motståndare och föresprå- kare är ungefär lika stora. I ett sådant läge finns det anledning förmoda att opi- nionsbildningsintresset kan komma att riktas främst mot den fjärdedel av befolk- ningen som inte har någon bestämd åsikt i frågan om Sveriges EU-medlemskap.

Vad karaktäriserar denna grupp? Är de intresserade av EU-frågor eller ej?

En analys utifrån en traditionell uppsättning bakgrundsvariabler visar att de svenskar som uppger sig inte ha någon bestämd åsikt när det gäller frågan om Sveriges EU-medlemskap generellt sett mer liknar EU-motståndarna än EU-fö- respråkarna. Det är fler kvinnor än män i gruppen. Den omfattar också en något större andel yngre än äldre, låg- än högutbildade och likaså större andel låg- än höginkomsttagare. Däremot finns inget tydligt mönster när det gäller bostadsort (landsbygd-stad), boenderegion (nord-syd) eller när det gäller den ideologiska vänster-högerdimensionen.

Trefjärdedelar av dem som uppger sig inte ha någon bestämd åsikt i fråga om Sveriges medlemskap i EU är inte särskilt eller inte alls intresserade av politik.

Trettioåtta procent bland dem läser ingenting eller nästan ingenting i artiklar som handlar om EU och 47 procent läser inte särskilt mycket av denna typ av informationsmaterial. Detta framstår ur ett opinionsbildningsperspektiv som höga andelar, vilka indikerar svårigheter att nå ut till dessa medborgare med EU-infor- mation. För att få perspektiv på situationen kan noteras att bland EU-föresprå- kare är det 42 procent som uppger sig inte läsa särskilt mycket och 15 procent som inte läser någonting eller nästan inget alls. Motsvarande förhållanden bland EU-motståndarna är fyrtiofem respektive trettio procent. Bland svenskar totalt är det nästan 75 procent som inte läser särskilt mycket eller inget alls av de artik- lar som handlar om EU i den lokala morgontidningen. Även om konsumtion av radio- och TV-innehåll kan ge betydande tillskott, bör de ovan redovisade resul- taten ses som en påminnelse, inte minst till beslutsfattare och opinionsbildare, om att EU-relaterad information inte ges särskilt hög prioritet bland trefjärdedelar av svenska folket. Samtidigt betraktar sextiotvå procent av svenskarna EU/EMU- frågor som mycket eller ganska viktiga. Endast fjorton procent anser dem vara ganska eller helt oviktiga. Kanhända skulle, mot denna bakgrund, en folkom- röstningskampanj inför ett avgörande i frågan om Sveriges medlemskap i EMU kunna fylla en betydelsefull demokratifunktion, genom att väcka medborgarnas intresse för EU- och EMU-frågor. Men detta förutsätter att politiker och andra opinionsbildare anstränger sig hårdare än nu för att konkretisera innebörden i Sveriges EU-medlemskap och ett beslut att Sverige skall stå utanför eller söka medlemskap i EMU.

Den danska folkomröstningen om EMU påverkade opinionen i Sverige Undersökningar rörande EMU-opinionen har under de två senaste åren visat på en stor rörlighet i opinionsmönstret. EMU-förespråkare och EMU-motståndare turades fram till årsskiftet 1999-2000 om att ha ett knappt opinionsöverläge.

Från våren år 2000 har dock EMU-motståndet ökat successivt. Under början av hösten år 2000, dvs. då den danska kampanjen inför folkomröstningen om Dan- marks EMU-medlemskap pågick, ökade avståndet mellan de båda sidorna allt- mer och det danska folkets Nej till medlemskap i EMU gav ytterligare stöd för det svenska EMU-motståndet (Oscarsson, 2001).

Figur 2 EMU-opinionen i Sverige oktober 1998–februari 2001 enligt opinionsinstituten SIFO, Demoskop och Gallup. Andel positiva, negativa och osäkra (procent)

Kommentar: Resultaten är sammanställda från öppna källor som webb-sidor och dagstidningar.

Ett stort tack till Anders Widfeldt som håller koll på EMU-opinionen i Sverige och gärna delar med sig av sina data. SIFOs intervjufråga lyder: ”Om det vore folkomröstning i EMU-frågan idag, skulle du då rösta ja eller nej till ett svenskt medlemskap i EMU?”. Demoskops intervjufråga lyder: ”Inom EU har man bildat en valutaunion – EMU – med en gemensam valuta, Euro. Om det idag var folkomröstning om svenskt deltagande i EMU, skulle du då rösta ja eller nej till att Sverige går med i EMU?”. Gallups intervjufråga lyder: ”Anser Du att Sverige bör gå med i det

SOM-undersökning 2000 genomfördes just under den period då EMU-frågan hamnade högt på den politiska dagordningen och gavs stort utrymme i massme- diernas rapportering. Det var därför förväntat att resultaten skulle spegla det spe- ciella opinionsläget. De kraftiga förändringarna i förhållande till föregående års mätning visar dock på att vi här har ett exempel på hur den svenska opinionen tar ställning i en delfråga inom EU-området, utan att detta ställningstagande samti- digt påverkar den allmänna inställningen till Sveriges EU-medlemskap. Det var för många svenskar uppenbart förenligt att ta avstånd från svenskt medlemskap i EMU och att samtidigt bibehålla uppfattningen att Sveriges EU-medlemskap är något som i huvudsak är bra.

I SOM-undersökning 2000 ställdes två frågor rörande svenskarnas syn på fram- tida EMU-medlemskap. I en av frågorna, som med något varierande formule- ring, ställts sedan 1995 gäller ställningstagandet påståendet Sverige bör bli med- lem i EMU – den ekonomiska och monetära unionen. Från en mycket negativ opi- nionsbalans 1995 utvecklades opinionen i EMU-positiv riktning fram till 1998.

Under 1999 var det ungefär lika stor andel av svenskarna som sade sig vara för som emot ett svenskt medlemskap i EMU. Resultatet från den undersökning som genomfördes under senhösten år 2000 visar på en kraftig ökning av åsikten att det är ett dåligt förslag att Sveriges skall bli medlem i EMU.

Figur 3 EMU-opinion 1995-2000 (opinionsbalansmått)

-50 -40 -30 -20 -10 0 10

1995 1996 1997 1998 1999 2000 Positiv

till EMU

Negativ till EMU -39

-28

-20

4 2

-21

Kommentar: Opinionsbalansmåttet är framräknat genom att minska procentandelen som är positiva med procentandelen som är negativa till EMU-Medlemskap.

Den andra frågan rörande svenskarnas åsikt om medlemskap i EMU formulera- des på ett sådant sätt att den tog fasta på regeringens löfte om att ett beslut i frågan skall fattas först efter det att det hållits en folkomröstning: Hur skulle du rösta om ett svenskt medlemskap i EMU? Resultatet är ungefär detsamma som redovisades för den fråga som använts under en längre period, nämligen en kraf- tig övervikt för Nej till svenskt medlemskap i EMU. Trettiotvå procent bland män- nen, men endast 17 procent bland kvinnorna skulle rösta ja till svenskt EMU- medlemskap i en folkomröstning. Andelen som skulle rösta nej är 45 procent bland män och 49 procent bland kvinnor. Det starkaste motståndet mot EMU- medlemskap finns bland medelålders, lågutbildade, personer som bor på lands- bygden, låginkomsttagare, politiskt ointresserade etc. Opinionsmönstret känns igen från andra frågor som rör attityden till EU-medlemskap.

En jämförelse med resultat från Eurobarometer 54 , som genomfördes hösten år 2000 i samtliga av EU:s medlemsländer, visar att uppfattningen att medlem- skap i EU är en bra sak mellan våren och hösten år 2000 minskat i sju av femton medlemsländer och att uppfattningen att medlemskap i EU är en dålig sak under samma tid ökat i nio av medlemsländerna. När det gällde synen på EMU blev opinionen i elva av medlemsländerna mindre positiv och i tolv av dem ökade andelen bland befolkningen som var emot EMU.

När det gäller opinionsläget i Danmark, det land som genom sitt nej till EMU i folkomröstningen hösten år 2000 kan ha bidragit till en mer negativ EMU- attityd i Sverige och andra EU-länder, kan konstateras att det förelåg en tydlig övervikt för EMU-motståndarna, men att det också uttalades ett betydande stöd för medlemskapet i EU. Femtiotvå procent bland danskarna ansåg att medlem- skap i EU är en bra sak och endast 22 procent gav uttryck för motsatt uppfatt- ning. Opinionsbalansen, dvs. andelen bland danskarna som uppgav en positiv syn minus andelen som uppgav en negativ syn på EU-medlemskapet, var +30, medan den i EMU-frågan var –4. I Finland erhölls i samma frågor värdena +17 och –4. Svenskarna visade sig vara mest kritiska både när det gällde synen på medlemskapet i EU, med en opinionsbalans på +1, och i EMU-frågan där opini- onsbalansen i Eurobarometerns undersökning blev hela –38.

Opinionsförändringen lika stark inom den politiska ”vänstern” som inom

”högern”

Tidigare studier har visat att attitydmönstret i EU-frågor har en tydlig koppling till den ideologiska vänster-höger dimensionen (Oscarsson, 2001). Ett sådant mönster framträder också i resultaten från de senaste årens SOM-undersökningar.

Resultaten från 1999 års undersökning visar att attityderna, både bland dem som själva placerade sig till vänster och de som placerade sig till höger i det politiska spektrat, var mer positiva till EMU-medlemskap än till EU-medlemskap i all- mänhet. (Se figur 4)

Figur 4 EU och EMU-attityd 1999 och 2000 efter subjektiv vänster- högerplacering (opinionsbalansmått)

-70 -60 -50 -40 -30 -20 -10 0 10 20 30 40 50 60

Klart vänster Något vänster Varken eller Något höger Klart höger

Positiv till EU/EMU

Negativ till EU/EMU

EU-attityd 99 EMU-attityd 99

EU-attityd 00 EMU-attityd 00

Kommentar: Opinionsbalansmåttet är framräknat genom att minska andelen som är positiva med procentandelen som är negativa till EU- respektive EMU-medlemskap.

År 2000 har bilden kraftigt förändrats. Först kan konstateras att svenskar som subjektivt kategoriserade sig som ”något vänster” eller ”klart vänster” genom- snittligt blev mindre negativa till Sveriges medlemskap i EU. De som kategoriserade sig själva som ”klart höger” blev betydligt mer EU-positiva. Den mer dramatiska förändringen återfanns emellertid i synen på EMU-medlemskap. I samtliga posi- tioner längs den ideologiska vänster-höger-dimensionen ökade motståndet mot en anslutning av Sverige till EMU. Starkast var effekten i positionen ”något hö- ger”, ”varken höger eller vänster” och i ”något vänster”. Förskjutningen i EMU- negativ riktning mellan 1999 och 2000 var i första fallet 41, i det andra 24 och i det tredje 16 procentenheter. I ytterpositionerna var förändringen i båda fallen 10 procentenheter i EMU-negativ riktning. Det var alltså bland svenskar som i allmänhet har en relativt positiv syn på Sveriges EU-medlemskap som den star- kaste opinionsförändringen inträffade.

Stabilitet och rörlighet i opinionsmönstret

Resultat från de senaste årens SOM-undersökningar visar att attitydmönstret i EU-frågor i flera avseenden uppvisar relativt hög stabilitet. Det verkar som om det finns en ökande åsiktskonsistens bland svenskarna. (Oscarsson, 2001) Den kommer med stor sannolikhet att bestå så länge den ideologiska vänster-höger dimensionen fortsätter att lika kraftfullt strukturera åsikterna i EU-frågor.

Samtidigt visar den kraftiga opinionsförskjutning som kunde noteras mellan hösten 1999 och motsvarande tidpunkt år 2000, liksom undersökningar genom- förda av flera opinionsinstitut, att det finns betydande utrymme för rölighet i EU-opinionen.

I resultaten från SOM-undersökningen år 2000 finns också en rad resultat som tyder på att även om det allmänna opinionsmönstret när det gäller EU-frågor är relativt stabilt, kan attityden bland svenskarna i olika sakfrågor, som t.ex. synen på EU-medlemskapets effekter på svensk ekonomi, livsmedelspriserna, företa- gens konkurrensförmåga, den sociala tryggheten, sysselsättningen, etc. uppvisa betydande rörlighet (Lindahl och Oskarson, 2001). Som det är nu visar forsk- ningsresultat att missnöje med förhållanden i Sverige påverkar svenskarnas syn på EU och EMU. (Kumlin, 2001) Detta indikerar att förändrade förhållanden i Sverige när det t.ex. gäller ekonomi, sysselsättning, öppenhet, matpriser eller miljöskydd, också kan förändra bilden av EU/EMU.

Kanske är Sverige på väg in i en ”dansk” situation, där EU-medlemskapet ac- cepteras av de flesta medborgare, men där effekterna av EU-medlemskapet stän- digt granskas och utvärderas, även av dem som i grunden är positiva till medlem- skapet i EU, och där varje mer betydande förändring av politik och struktur inom EU blir föremål för en bred och omfattande folklig debatt. Att konkreta inlägg i debatten om EU, som t.ex. den danska folkomröstningskampanjen och omröstningsresultatet, kan få stor opinionseffekt illustrerades tydligt hösten år 2000. Förhoppningsvis kan denna erfarenhet verka stimulerande på politiska partier och andra opinionsbildande intressen i Sverige att ge debatten om EU och EMU ett mer konkret innehåll. Då kanske utvecklingskurvan när det gäller andelen svenskar som är osäkra i sin attityd i EU-frågor äntligen kan vändas.

Referenser

Eurobarometer, valda undersökningar, kan laddas ner från hemsidan www.europa.eu.int

Kumlin, S. (2001) ”Missnöje på hemmaplan” i S. Holmberg m.fl. EuropaOpi- nionen, Göteborg, Statsvetenskapliga institutionen.

Lindahl, R. (2000) ”Svenskarna och EU – kraftmätningar om folkopinionen in- leder det nya millenniet” i Bernitz, U., Gustavsson, S. och Oxelheim, L. Europa- perspektiv Stockholm, Santérus.

Lindahl, R. (2000) ”I väntan på folkomröstningen om EMU” i Holmberg, S.

och Weibull, L. Det nya samhället, Göteborg: SOM institutet nr 24.

Lindahl, R. och Oskarson, M. (2001) ”EU-medlemskap på gott och ont” i S.

Holmberg m.fl. EuropaOpinionen, Göteborg, Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, H. (2001) ”Den nya EU-dimensionen” i S. Holmberg m.fl. Europa- Opinionen, Göteborg, Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, H. (2001) ”En mognare EU-opinion” i S. Holmberg m.fl. Europa- Opinionen, Göteborg, Statsvetenskapliga institutionen.