Sveriges ambassad
D-post: KHAR/2017-02-15/1116Khartoum
Besök i västra och norra Darfur
Situationen har långt ifrån stabiliserats. Någon väpnad konflikt mellan rebellgrupper och regeringen i västra och norra Darfur har inte
förekommit dock inte. Sammanstötningar mellan jordbrukare och herdar förekommer vilket starkt påverkar lokalbefolkningen. Stora andelar lätta vapen finns kvar i området. Avsaknaden av en fungerande statsförvaltning, lokal polis, sjukvård, adekvata tjänster för utbildning och social service försvårar hållbarheten. Det humanitära matbiståndet fortsätter och utgör den enda utkomsten för många internflyktingar.
Samtidigt innebär matbiståndet att människor fastnar i ett beroende.
Diskussionen kring nexus mellan humanitärt bistånd och långsiktig utveckling är central för att skapa möjligheter till utbildning och egen utkomst. Samarbetet i gränsområdet mellan Sudan och Tchad, som pågått sedan 2010, fungerar väl. Migrationsflöden mellan
gränsområdena skapar dock fortsatt instabilitet.
Undertecknad genomförde ett besök i västra och norra Darfur. Resan företogs med övriga EU länder inklusive Norge. Samtal fördes med UNAMID (FN och AU:s gemensamma insats i Darfur), representanter från WFP, Unicef, OCHA,
myndigheter och lokalbefolkningen i städerna Al Geninia och El Fasher.
Situationen har ännu inte stabiliserats. Samtidigt berömmer de lokala
myndigheterna UNAMID för sitt arbete och anser att dess närvaro fungerar som avskräckande. Den kommande strategiska översynen blir central för att bedöma fortsatta insatser och läget på marken.
Någon väpnad konflikt mellan rebellgrupper och regeringen i västra och norra Darfur förekommer inte. Men det finns fortfarande sammanstötningar mellan jordbrukare och herdar som starkt påverkar lokalbefolkningen, inte minst kvinnor och barn. Det förekommer även alltfler incidenser mellan stammar med arabiskt ursprung och vandrande herdar då tillgången på vatten minskat. Under 2016 har 60 dödliga sammanstötningar rapporterats av UNAMID.
Tre faktorer kan förklara den fortsatta instabiliteten:
1) Den stora andelen (små och lätta) vapen som fortfarande finns i området.
2) Parallellt med DDR processen pågår arbetet med att samla in lätta vapen men verkar inte nå resultat på långa vägar.
3) Avsaknaden av en fungerande statsförvaltning; lokal polis, sjukvård, mödrahälsovård, adekvata tjänster för utbildning och social service.
Den lokala polisen i västra och norra Darfur är mycket svag och klarar inte av att hantera vardaglig kriminalitet och sammanstötningar mellan olika grupper. Både guvernören i västra Darfur och ledningen för UNAMID bekräftade att
grundorsakerna till konflikten inte adresserats tillräckligt och att de fortfarande lider av detta. Rättssystemet bräckligt. Milisgrupper kommer undan ostraffat och befolkningen ser inget värde av ett rättssystem. Det finns totalt 2000 lokala poliser på ett område av 23 000 kvadratkilometer. Polisen finns inte närvarande i samhället utan UNAMID har tagit över polisens ansvar. Någon övergångsrättsvisa har det aldrig varit tal om. Alla var överens om att det skulle få katastrofala konsekvenser om man skulle börja lagföra förövare. Det finns ingen mekanism för att genomföra och övervaka dispyter. Hållbarhet i den lokala fredsprocessen saknas. UNAMID gör i praktiken mer än sitt mandat på grund av bristande lokala strukturer. Landdispyter, brist på vattenresurser och avsaknaden av offentlig service är påfallande. Under dessa omständigheter har internflyktingar svårt att återvända även om myndigheterna säger att det är möjligt. Den unga
generationen, som i princip vuxit upp i flyktingområden, har inget intresse och motivation att återvända.
OCHA bedömer att 3,3 miljoner människor i Darfur är i behov av humanitärt bistånd och nutrition varav 1,6 miljoner befinner sig i flyktingläger. Ett stort antal härstammar från Sydsudan resterande från Tchad och CAR. 12 procent av antalet interflyktingar befinner sig i västra Darfur medan 26 procent befinner sig i norra Darfur. Antalet internflyktingar minskar dock. Sudanesiska flyktingar från Darfur befinner sig dessutom fortfarande i Tchad utan tecken på att återvända.
Det humanitära matbiståndet fortsätter och utgör den enda utkomsten för många även om vissa numera gradueras men samtidigt tillkommer andra grupper. Matbiståndet innebär att människor fastnar i ett beroende. Det finns få incitament till att hitta egen försörjning. Därför är diskussionen om nexus mellan humanitärt stöd och långsiktigt utveckling så viktig för att skapa möjligheter till utbildning, och egen utkomst m.m. Fortsatta humanitära insatser är nödvändiga men övergång till mer utvecklingsinsatser är centralt. Lokala fredsinitiativ som EU och Sverige stöder fungerar väl men grundorsakerna och de bakomliggande utvecklingsfaktorer behöver adresseras ytterligare.
UNAMID har fortfarande svårt att få tillgång till vissa områden men förbättringar sker. Oftast kommer resetillstånden efter att resan skulle ha företagits och omplanering måste göras.
Samarbetet i gränsområdet mellan Sudan och Tchad som pågått sedan 2010 fungerar väl även gränspolisen saknar resurser och teknisk utrustning.
Gemensamma patruller övervakar gränsen men patrullerna är få och kan knappats bevaka en gräns på mer än 1 000 km. Det finns inga fysiska hinder.
Gränsen är helt öppen. Lokala myndigheter klagar alltjämt på tillströmningen av migranter från västra Afrika men det är svårt att bedöma omfattningen.
De lokala myndigheterna i västra och norra Darfur redovisade muntligen
ambitiösa utvecklingsplaner och genomförande i enlighet med Agenda 2030 men finansiering saknades alltjämt även om det fanns viss finansering från federal nivå.
Sverige har under hösten genom Khartoum universitet bidragit till breda
konsultationer kring resolution 1325 i samtliga konfliktområden i Sudan inklusive Darfur. Frågan lyftes vid mötet med de lokala myndigheterna i El Fasher och vi fick kvittens på att arbetet med 1325 var högt prioriterat.
Det har nu gått tio månader sedan Sudan skrev under en handlingsplan för att hantera de skyddsfrågor som föranlett att Sudan sedan 2005 är listad på FN:s Generalsekreterares rapport om grava övergrepp mot barn i konflikt. Den 7 september förra året släpptes 21 barn i norra Darfur som suttit fängslade. Unicef har sedan arbetet med återintegreraring av dessa barn.
I december förra året signerade även Sudanese People’s Liberation Movement- North (SPLM-N) en handlingsplan med FN för stopp på rekrytering och bruk av barnsoldater. Barnsoldater utgör ett stort problem i flera av Sudans
konfliktområden. Företeelsen verkar dock vara lägre i Darfur än i t.ex. i de två andra konfliktområdena Blå Nilen och Södra Kordofan vilket kan bero på en annan familjesammanhållning i Darfur. Det krävs omfattande insatser både vad gäller utbildning, medvetengöra befolkningen och väpnade grupper, re-
integrering men också kunna fokusera på grundorsakerna till varför barn rekryteras. Det är även viktigt att arbeta med de bredare barnrättsfrågorna och öka det humanitärt tillträde Unicef bedömer att ca 2 500 barn i hela Sudan är utsatta och behöver stöd. Sverige leder tillsammans med Kanada arbetet kring barn och väpnad konflikt i Sudan. Guvernören i Geninia erkände utmaningen och menade på att re-integreringscentren öppnats och nämnde samarbetet med Khartoum för att genomföra handlingsplanen.
