Vad som tydligt framkommer i analysen av respektive diskurs är att de är antagonistiska. Det råder en konflikt av att fylla mästerskapet med olika betydelser och att staten Qatar tillskrivs vitt skilda betydelser. Qatarisk media försöker framställa VM som en stolthetssymbol och folkfest för hela mellanöstern. Man vill även framhäva de hållbara man uppnått vid arenabyggen. Vidare beskriver diskursen Qatar och dess kultur som en plats där tolerans, harmoni och fredliga värderingar råder och att man välkomnar alla människor, oavsett bakgrund. Avslutningsvis beskrivs kritiken mot mästerskapet som orientalisk och väst i större allmänhet som hycklare.
Den svenska diskursen å andra sidan beskriver mästerskapet som mycket oattraktivt och menar att det representerar allt som är fel inom den globala elitidrotten. Man menar även att Qatar är en illegitim arrangör som aldrig borde fått mästerskapet på grund av dess auktoritära styre, obefintliga infrastruktur innan mästerskapet, klimat och bristande fotbollskultur. Den enda anledningen till att det ens sker är på grund av korruptionen inom FIFA som Qatar utnyttjade.
Vidare finns det tendenser till orientaliska skildringar av landet när ord som skurkregim och en viss förminskning av qatarisk kultur förekommer.
6 Slutsatser och slutdiskussion
Denna studies övergripandes syfte var att undersöka hur fotbolls – VM 2022 framställs av qatarisk och svensk media. Analysen visar på att diskurserna är antagonistiska och tillskriver både mästerskapet och Qatar vitt skilda betydelser. Nedan följer svaren på studiens frågeställningar som var följande:
• Hur framställs fotbolls – VM 2022 av qatarisk och svensk media?
• Vilken betydelse och identitet tillskrivs Qatar av respektive diskurs?
Gällande första frågan framställer Qatariska media fotbolls-VM som ett sätt att synliggöra inte bara det egna landet, utan hela mellanöstern som region. Turneringen fyller en funktion av att synliggöra den kärlek och passion som finns för sporten och förändra synen på regionen från konfliktdrabbad till modern och välkomnande. Beskrivningen av VM är stämmer därmed överens med tidigare forskning som menar att stater primärt arrangerar idrottsevenemang av denna magnitud som ett sätt att synliggöra sig själva (Grix & Houlihan, 2014). Svensk media å andra sidan beskriver mästerskapet som en skam och menar att det representerar allt som är fel inom den globala elitidrotten. Bilden som framträder är att korruption, exploatering av fattiga och politik är vad som karaktäriserar den globala fotbollen, vilket Qatar har utnyttjat för egen vinning.
Svaret för respektive diskurs på den andra frågan är lika skild som den första. Av Qatarisk media tillskrivs landet en överväldigande positiv och attraktiv identitet. Landet beskrivs som en samlingsplats för alla världens människor där tolerans, acceptans och respekt råder. Som svar på den omfattande kritiken gällande behandlingen av migrantarbetare framhävs landets vilja att reformera arbetslagarna för migrantarbetarnas bästa. Vidare poängterar diskusen att Qatars egna värderingar, som exempelvis förbudet mot alkoholförsäljning på arenorna, ger upphov till en trygg miljö för supportrar och fans. Även fokuset på hållbarhet vid arenabyggen tillskrivs landets som ett sätt för Qatar att framstå som föregångare för framtida mästerskap.
Svensk media å andra sidan tillskriver landet en mycket oattraktiv identitet. Förbudet mot homosexualitet, migrantarbetares dåliga förhållanden och landets auktoritära styre framträder i nästan alla analyserade artiklar. Denna beskrivning av både mästerskapet och landet visar på att soft disempowerment effekt har skett i en svensk kontext (Brannagan & Giulianotti, 2018).
Även orientaliska beskrivningar framträder när landets kultur tillskrivs en betydelse som fejkad.
När ord som ”skurkstat” och ”rovdrift” ändvänds för att beskriva landets internationella status och politik skapas en mycket negativ association som i mångt och mycket liknar Saids skildring
av den europeiska synen på mellanöstern som ” […] onda, totalitära och terroristiska […]”
(Said & Sjöström, 2003: 96).
Förklaringen till varför diskurserna skiljer sig mycket är tämligen logiska. Qatarisk media har både ekonomiska och politiska incitament för att framställa turneringen och landet som attraktiva. Eftersom ett flertal artiklar är författade av QNA och därmed i viss mån representerar den statliga bilden är det rimligt att dessa artiklar är positiva. Som tidigare forskning har etablerat är målet att synliggöra landet som attraktivt genom att locka världens blickar till sig med kanske världens största evenemang. Genom att porträttera mästerskapet som hållbart och som en stolthetssymbol för hela regionen framträder en positiv bild som är menad att generera soft power. Även beskrivningen av landets kultur som källa till värderingar som harmoni, fred och tolerans är ett sätt att försöka generera soft power.
Gällande svensk media är incitamenten att framställa mästerskapet och landet som attraktivt låga. I en svensk kontext där demokrati och mänskliga rättigheter premieras är det rimligt att en oattraktiv bild av landet framträder. Samma gäller mästerskapet då det beskrivs som en produkt av en korrumperad idrott som utnyttjas i politiska syften och att Qatar är en illegitim arrangör. Varför Qatar inte har lyckats framstå attraktivt genom sin kultur kan vara vad Nye (2004: 22) menar: ”Narrow values and parochial cultures are less likely to produce soft power.” Den svenska sociala, kulturella och politiska kontexten är helt enkelt för långt ifrån Qatar.
Avslutningsvis är även begreppet sportswashing i sig intressant att diskutera. Är det endast så att auktoritära stater använder sport för att tvätta rent sitt rykte och framstå som attraktiva? Som nämnt under tidigare forskningen använde Tyskland fotbolls – VM 2006 delvis för att förändra bilden av landet från andra världskriget. Även OS 2012 i London kan betraktas som ett sätt för Storbritannien att motverka den historiska bilden av landet som en kolonialmakt. Samtidigt ses inte heller sportswashing som ett lika stort problem globalt som det gör i Sverige. Det är viktigt att ha detta i åtanke när fallet fotbolls-VM i Qatar diskuteras. Denna uppsats har fokuserat på diskussionen innan mästerskapet men med facit i hand var turneringen en enorm succé för Qatar. Frågan om landet har lyckats generera soft power är svaret i alla fall i en svensk medial kontext ett tydligt nej. Men om Qatar lyckats utifrån ur ett globalt perspektiv är jag rätt säker på att svaret är ja.