Europadomstolen anser att det strider mot artikel 3 i Europakonventionen att utvisa en iransk familj med omfattande sur place-verksamhet
Europadomstolen har den 15 maj 2012 i mål S.F. and others v. Sweden (app.no. 52077/10) gjort bedömningen att en utvisning av familjen till Iran utgör en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen.
Båda makarna är välutbildade. Mannen är sunnimuslimsk kurd, välkänd musiker och idrottare. Kvinnan är shiamuslim. Mannen hade haft marginell politisk aktivitet under den tid han och hans hustru levde i Iran. Trots den marginella politiska aktiviteten hade han varit fängslad för politisk aktivitet vid ett tillfälle för några år sedan. Under asylprocessen började kvinnan arbeta för Newroz TV. I slutet av 2008 ökade deras politiska aktivitet något.
Migrationsdomstolen avslog deras ansökningar om asyl i april 2009.
Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd. Familjen ansökte om verkställighetshinder i slutet av 2009. Därefter har deras rätt till uppehållstillstånd inte varit föremål för prövning av Migrationsverket eller migrationsdomstolarna.
Under 2010 och framåt har makarna publicerat flera artiklar med oppositionell kritik mot Iran på internet. De har också signerat flera
petitioner för att frige politiska fångar i Iran och kvinnan i familjen har varit aktiv för att stödja en viss fängslad kurdisk oppositionell som kandidat till Nobels fredspris. Båda har blivit intervjuade på TV och är idag ordinarie medlemmar i KDPI.
Europadomstolen delar Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömning om att den politiska aktiviteten i Iran inte varit tillräckligt omfattande för att makarna skulle riskera skyddsgrundande behandling om de återvände till Iran.
När det gäller sur place-verksamheten konstaterar Europadomstolen att denna intensifierats och stegrats. Eftersom makarna har publicerats med både namn och foton på flera internetsidor där de uttryckt kritik mot den iranska regimen, tagit på sig ledande roller och varit talespersoner för internationella organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i Iran så gör Europadomstolen bedömningen att sur place-verksamheten är av relevans för bedömningen. Europadomstolen konstaterar vidare att iranska myndigheter, enligt tillgänglig landinformation, effektivt inhämtar
information om oppositionella utanför landet. Därtill kommer att alla som återvänder till Iran blir utredda varför det inte är osannolikt att makarna kommer att identifieras såsom oppositionella aktivister. Vid en
sammantagen bedömning av omständigheterna i målet finner
Europadomstolen att utvisning av makarna till Iran riskerar att bryta mot artikel 3 i Europakonventionen.
Rättschefens rättsliga ställningstagande 29/2011 från den 31 oktober 2011 ligger väl i linje med Europadomstolens bedömning i detta mål.
